Alla har vi nog stött på den känslan som kallas kärlek
eller kommer stöta på den känslan.

Ni vet när man är sådär bubblande glad
när det känns som alla fjärilar i hela
världen bosatt sig i ens mage.

Till en början är det svårt att förstå vad det
är för en känsla, för den man känner så starkt för
kan ju vara helt fel?

personen kanske redan är upptagen
kanske inte ens vet vem du är
kanske bara finns i dina tankar
det finns så många saker som kan vara så fel
samtidigt som allt är så himla rätt.

Då det känns som ens stabila värld
helt plötsligt vänts upp och ner
då benen blir som spaggeti
bara någon nämner dens namn.

Då man inte kan sluta le
då det känns som att man svävar på moln.

När man slits mellan olika val
när man inte kan inte kan göra något
annat än att ligga och undra om personen
känner detsamma.

Då man gråter sig till söms för att man aldrig kan få den man vill ha
då man bara vill skära ut sitt hjärta och
slänga det så långt bort som det går.

Ja det kallas kärlek
och kan beskrivas med två ord
underbart
hemskt.